Detta är Per
Bor: Solna
Ålder: 35
Familj: Mamma, halvsyskon
Fritidsintressen: Politik, föreningsliv, promenader, fika
Favoritmat: Husmanskost
Favoritdryck: Lättöl
Livsmotto: Fånga dagen
Per, 35, tar upp vattenglaset och dricker en klunk. När vi träffar honom en solig förmiddag i april i centrala Stockholm har han precis gjort några ärenden tillsammans med sin boendestödjare. Per, som vanligen bor i Solna, fick diagnosen autismspektrumtillstånd under hösten 2004 och får i dag hjälp av boendestödjare.
– Fördelen med att ha en boendestödjare är att de stöttar mig i de svårigheter som jag har i och med diagnosen och tillgodoser mina psykosociala behov, säger han.
Boendestödjaren hjälper Per med olika sysslor i hemmet och vardagen. Ena dagen kan det handla om att städa och laga mat. Andra dagen kan det röra sig om att kontakta olika myndigheter. Per jobbar just nu deltid som IT-support för seniorer inom Solna kommun och han berättar att boendestödet ger honom bra balans mellan jobbet och hemmet.
– Om jag jobbar en dag kan jag få hjälp med att ordna morgonrutinen. Om jag inte jobbar under dagen så hjälper boendestödjaren mig med att få struktur hemma, till exempel sortera papper, städa, diska. Men det beror också på situationen. Ibland kan det bara vara skönt att gå i väg, ta en fika och prata om något som stressar en.
I början – innan han och boendestödjaren hade upprättat en relation och ett förtroende mellan varandra – kunde det vara svårt att ha någon hemma hos honom, berättar han.
– Jag kunde tycka att det var jobbigt om de kom in och städande undan vissa saker. Men med tiden så rekapitulerar man och inser att det inte är världens undergång. När man sedan lär känna varandra lite mer och får rutin på saker och ting så är det väldigt bra att ha en boendestödjare.
– Vad är bra med det?
När jag ibland kommer hem och känner att jag inte orkar ta tag i någonting och skjuter upp saker, så är det skönt att de kommer och gör sysslorna tillsammans med mig. Det är roligare att göra dem ihop med någon, och man får något att se fram emot. Det blir som att ha en kompis på något vis.
Målet är att Per så småningom ska bli självgående i vardagen. Det innebär helt enkelt att han ska göra alla sysslor på egen hand som han i dag utför ihop med boendestödet.
– Boendestödet omprövas med jämna mellanrum och vi får se hur det blir i framtiden. Utvecklingen beror väldigt mycket på hur jag mår. Ibland tar man ett steg framåt, men sedan två kliv bakåt, säger han.
Innan Per fick boendestöd hade han hjälp genom hemtjänsten.
– Men det var på ett annat sätt. Hemtjänstutföraren kommer hem till dig, gör sina saker och går sedan. En boendestödjare är mer personlig och flexibel. Genom dem kan du känna att du har en trygghet, utöver dina nära och kära, säger han.
– Vad tror du hade hänt om du inte hade haft boendestöd i dag?
– Då hade nog mina anhörig fått ställa upp mer, eller i värsta fall så hade jag tvingats flytta till ett gruppboende. Men jag anser inte att jag är så pass ”illa däran” att jag behöver bo på något boende. Inom affärsvärlden brukar man prata om ekonomiska fallskärmar. Jag ser boendestödet som en fallskärm. Om man snubblar eller faller så finns det någon där som fångar upp en, säger Per.
Liknande innehåll
Populärt innehåll idag
- Björn Rudmans bästa tips för att hantera stress vid adhd
- Unika planer på ny mottagning för autism och självskadebeteende
- Så ges bättre stöd vid kognitiva svårigheter – 5 tips ur bok om PFA
- Stimmande – ett sätt att bearbeta känslor
- Så här funkar WISC-testet
- Biologisk klocka även för män
- 10 saker varje barn med autism önskar att du visste