När motorn saknas - om ADD

Att orka med skoldagen är en stor utmaning för Martin Ekman, 13 år. Martin går i årskurs sju och är duktig i matematik men har svårt med nästan alla andra skolämnen. När skoldagen är över och Martin kommer hem är han oftast så utmattad att han inte orkar göra några läxor.

– Många pratar för mycket på lektionerna. Jag blir trött av det, säger han.

Martin Ekman har ADD. Diagnosen gör att han ofta har svårt att finna motivation att sätta i gång med arbetsuppgifter. Kännetecknande för ADD är svårigheter att komma igång med saker och sedan utföra dem. Många beskriver det som att ”motorn saknas” och att personer med ADD-diagnos behöver ”gasas i gång”.

Tappar lätt tråden
Martins föräldrar och styvpappa har ända sedan skolstarten legat på mot skolan för att få till en fungerande skolgång. Men Martin har behov av stöd som skolan inte fullt ut lyckats uppnå. Lärarna försöker motivera honom att arbeta men når inte ända fram bortsett från matematikläraren, som enligt Martin arbetar metodiskt med planering. Tröttheten förstärker Martins känslan av utanförskap, sänker koncentrationsförmågan och gör det ännu svårare att hitta arbetsdisciplin.

– Han har svårt med arbetsminnet och svårt att ställa om mellan lektioner och tappar lätt tråden. Jag tror att skolan har lättare för att hjälpa barn med Adhd än barn med ADD, som är svårare att ta på, säger Marie.

Koncentrerar sig bättre hemma
Martin har också enligt sina föräldrar en för låg självkänsla, vilket gör att han inte riktigt trivs i skolmiljön. Han upplever själv att han inte riktigt passar in, blir trött, utmattad, och lätt uppgiven för att han har så svårt att uppnå målen. Han har under sjuan fått utökad tid i liten undervisningsgrupp med tillgång till speciallärare. Men just nu är han ändå hemma från skolan med sin mamma som är föräldraledig. Det går bättre för Martin att koncentrera sig på studierna hemma då han slipper att utsättas för stress, jobbiga situationer med lärare och klasskamrater och för honom hög ljudnivå. Men det är förstås ingen hållbar situation på sikt.

– Han pluggar hemma nu. Sedan får vi se när han kan börja skolan igen, säger Marie.

I likhet med de allra flesta barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är behovet av struktur och förutsägbarhet extra viktigt för Martin jämfört med den breda massan. Han är inte särskilt förtjust i uppgifter på lösa blad, eftersom han lätt tappar bort dem eller glömmer att ta med sig från läraren. Fick Martin bestämma själv skulle allt ligga digitalt men skolan är inte där än.

Igångsättning är nyckeln
Sin fritid ägnar sig Martin till stor del åt tv- och datorspelande. Det gör han även under tidningens besök. Han är jätteduktig på spelet Minecraft. Men han fastnar lätt i sitt spelande. Han har svårt för övergångar mellan aktiviteter.

– Jag har en timer som jag använder för att veta när jag ska avsluta saker, men jag brukar strunta i när den piper och stänga av den, säger Martin Ekman.

Att avsluta och påbörja en ny aktivitet är krävande. Igångsättningen är nyckeln. När Martin var yngre använde sig hans föräldrar i samråd med skolan belöningssystem med stjärnor när han klarade olika delmål i skolan. Sedan två år tillbaka använder sig föräldrarna enbart med muntliga beröm hemma plus att han får utökad eller indragen speltid.

– Vi försöker lyfta fram det positiva. Ett bra sätt att coacha på honom för att komma i gång är att sätta upp delmål. Vi varvar det tunga för honom tråkiga, som till exempel engelska, med något han gillar. När han klarat ett delmål gör vi något som är roligt, säger Marie.