Uppdrag: Särskilt begåvade elever

Ola Olsson hade tur. Han tog sig igenom skolan utan alltför stora svårigheter.

– Jag klarade mig med medelmåttiga betyg, säger han. Tyckte mest skolan var tråkig. Men jag hade kompisar.

Och det har inte alla särbegåvade barn. Många känner sig ensamma. Inte för att Ola då visste om att han var särskilt begåvad. Det märktes ju inte direkt på betygen.

Efter gymnasiet gjorde han lumpen och jobbade i några år i fabrik och hade inte en tanke på att plugga vidare. Men till slut sökte han ändå och kom in på lärarutbildningen.

– Jag var ordentligt nervös, trodde aldrig jag skulle klara det.

Räddningen blev pendlingen. Han måste åka buss en timma åt varje håll, till och från skolan, varje dag. Och då pluggade han.

– För första gången någonsin blev jag tvungen att lära mig studieteknik. Min grej blev att förhöra mig själv på de anteckningar jag gjort under lektionerna. Jag tragglade inte in kunskaperna utan försökte hela tiden minnas innehållet och var allting stod, och på så vis kunde jag förstå sammanhanget.

Det gav resultat, Ola fick högsta betyg på alla tentor. Då först började han inse att han kanske inte alls var en medelmåtta, utan hade lätt för att lära. Så är det för många särbegåvade. De presterar sämre än de borde, bland annat eftersom ingen lärt dem studieteknik.

Se till särbegåvades intressen
Idag är Ola Olsson anställd som högstadielärare i Simrishamns kommun, med ett uppdrag som förstelärare. Han ska hjälpa kommunens grundskolor att se till de särskilt begåvade barnens intressen.

– I Sverige är vi inte så vana vid att uppmärksamma och stötta intellektuell talang, säger Ola Olsson. I motsats till barn som utmärker sig inom idrott till exempel, där är det en självklarhet att ge dem chansen att utvecklas maximalt. Men enligt skollagen har alla barn rätt till det stöd de behöver för att utvecklas. Det gäller också de högt begåvade.

Om man som förälder tror att ens barn är särbegåvat ska man kontakta skolan. Och det gäller att inte ge upp. Eftersom eleverna kan vara svårtestade märker elevhälsan ibland inte att ett barn är högbegåvat.

På senare tid har det debatterats om risken för att särskilt begåvade barn förväxlas med barn som har autism eller ADHD. Ett fall stod i centrum av debatten, en pojke som tillbringat hela sin skolgång i särskola. Vid tester långt senare visade han sig vara högbegåvad.

– Det finns en risk att man missar begåvade barn för att man saknar kunskap om hur de fungerar, säger Ola Olsson.

Att misstag kan ske är förståeligt. Många av kännetecknen för särbegåvning liknar de som kan ses både vid autism och ADHD. Och för att ytterligare komplicera saken kan barnet vara både särbegåvat och ha autism eller ADHD.

– Vad ska man som lärare eller förälder ge akt på?
– Det finns inget drag som är gemensamt för alla särbegåvade barn men många av dem tyr sig gärna till vuxna. De kan ha en avancerad humor som jämnåriga inte riktigt hänger med i. Och på lektionerna kan de lägga beslag på läraren, korrigera felsägningar och kasta ur sig idéer och tankar när de dyker upp.

Kompisar som inte tänker lika snabbt som de själva kan göra dem irriterade. Och enkla skoluppgifter gör dem uttråkade och kanske stökiga.

– Som lärare känner man på sig att det är något speciellt med eleven. De hänger ofta kvar när skolan är slut, det finns alltid något de vill diskutera.

Forskningen antar att 1–3 barn i varje klass bör vara särskilt begåvat på ett eller flera områden. En utmaning för en lärare. Den begåvade eleven tar plats, diskuterar och kräver logiska förklaringar till allt. Det gäller att bemöta eleven på ett respektfullt och uppmuntrande sätt, utan att låta hen ta för stor plats i klassrummet. Även dessa barn behöver lära sig att vänta på sin tur.

– Bör man förklara för barnet att man ibland måste hålla tyst med det man tänker, för att inte såra andra?
– Här går forskningen isär. Vissa anser att man inte ska låta barnet veta om sin särbegåvning. Men jag tycker nog att man bör förklara, utifrån barnets mognadsnivå, att alla inte fungerar likadant. Alla tänker inte lika fort och lär sig lika lätt. Och därför behöver man ibland visa hänsyn.

Ola poängterar att man bör prata med barnen om studieteknik. Förr eller senare blir studierna mera avancerade och om de då inte fått lära sig hur man gör när man pluggar kan det bli problem.

– Många särbegåvade vittnar om en ensamhet under uppväxten. Hur kan man hjälpa sitt barn eller sin elev där?
– De flesta särbegåvade barn kan leka och umgås med andra i samma ålder. Problemet är att det inte ger dem så mycket. De intresserar sig inte för samma saker och skrattar inte åt samma skämt. Jag uppmanar alltid lärare att tussa ihop särbegåvade med varandra. Det fungerar ofta bra.

– Idag läggs mycket fokus på barns idrottande. Är ett särskilt begåvat barn bra på sport också?
– Särbegåvade är perfektionister som drar sig för att prova på saker som de inte vet om de behärskar. Det kan gälla sport. Den tveksamheten kan bli en inre konflikt i sig, eftersom barnen är nyfikna på nya saker men samtidigt rädda att misslyckas. Men det finns särbegåvningar inom idrotten också. Se på Zlatan, han slutar aldrig att förvåna.